Jag tror att någon har lagt en liten förbannelse över mig, viftat med sin lilla stav, eller kokat ihop en god gryta med lite gift i och gett mig i smyg.
Mina händer gör ont och nu spricker dom av kortisonsalvan, varje dag jag jobbar blir det diff i kassan, varje gång jag kör mot ett trafikljus blir det rött, jag blir kallad mesig, har gått upp 2 kilo, och har slösat waaaaay to much money på senaste.
Jag tror att någon måste fylla på lite bensin på mig, för host host här är snart all energi borta!

När jag var "yngre" brukade jag säga "gå fort och le mycket så är det ingen som ser att du är ful", har verkligen börjat känna mig som jag pratar just nu.
Och nu har jag gjort ännu ett fruktansvärt tråkigt inlägg för alla att läsa :) Jag läser själv inte bloggar där folk beklagar sig hela tiden, men jag måste dock säga att även om det är kul med läsare, så startade jag trots allt denna bloggen som en liten dagbok för mig själv. Ibland vill man bara inte prata med någon om hur man känner sig, man vill bara skriva av sig lite och lära sig av sig själv. Inga klappar på axeln, bara skämmas lite för detta inlägg dagen efter, sedan ta sig faaan på att man ska rycka upp sig!